Julia TS

Det har gått lite för lång tid sedan senaste uppdateringen. Hade velat skriva ner varenda dag i minsta lilla detalj men det hade nog ingen orkat läsa så det får bli en kortfattad version.

De senaste veckorna har vi varit en del på barnhemmet JC där vi bestämt oss för att riva och bygga nytt tak eftersom det som är där nu är ruttet och läcker in. Vi har köpt material och förhandlat om priser med byggkillarna och imorgon är det äntligen dags att börja riva. Vi har fått följa med på hembesök hos barnen som bor på hemmet vilket nog är något av det hemskaste men också mest givande jag gjort under hela resan. Vi träffade familjer som bor ca 8 stycken i en liten lerhydda och som är helt utan inkomster, vi körde långt ut i ingenstansland, fastnade i gyttja och fick putta loss bilen och gå långt ut genom fält för att sedan hitta en by där det aldrig någonsin varit vita människor på besök förr. När vi skulle gå därifrån hade vi ca 15 personer som följde efter oss och kollade på oss som om vi var utomjordingar och en liten flicka började till och med gråta när hon såg oss för att hon var så rädd. På St. Joseph Secondary som vi besökt en del har vi bestämt oss för att betala golv till de 4 klassrummen - eftersom skolan ligger i ett träsk så svämmar det över varje gång det regnar vilket under regnperioden är varje dag. Vi har även haft flickorna från familjen här i huset några nätter. Första kvällen frågade de oss hur man spolade i toaletten och kranen och när vi visade dom så kollade de på varandra med ögon stora som tefat. Vi har även varit en sväng på Victoriasjön och spenderat 3 dagar i Masai Mara med 3 svenska tjejer vi träffat här. Besökte en Masai-by och fick se massor av lejon, elefanter, giraffer osv - paradise!

Nu är det bara 2 veckor tills vi sätter oss på bussen till Nairobi för att ta flyget hem till Sverige igen. Ibland längtar jag så jag nästan spricker och ibland får jag en stor klump i magen av ångest. Inget hemma kommer bli detsamma efter den här resan. Jag kommer inte vara densamma. Jag saknar de närmsta så obeskrivligt mycket men det är här jag vill vara. Här är jag mig själv och här mår jag bra. Det kommer aldrig gå att beskriva för andra vad man varit med om och vad man känt för allt här. Under de 3 senaste månaderna har jag fått uppleva allt det jag hoppats på och så mycket mer. Jag har träffat så många människor som jag beundrar och älskar och att åka ifrån alla barnen kommer vara så mycket svårare än det var att säga hejda till alla där hemma..