Julia TS

Imorgonbitti åker vi tillbaka hem till Sverige efter 16 dagars sol och bad. Känns inte alltför jobbigt eftersom varje dag som går är en dag närmare nästa resa till Tanzania! Michelle flög till Kenya imorse och är om några timmar framme på barnhemmet i Kisumu och gissa om jag är avundsjuk?! Det känns stört att vi nu inte kommer ses förrän den 30e april i Nairobi! Under hösten och vintern har vi hittills fått ihop 35 000 kronor som vi kommer köpa medicin, mat osv för till gatubarn och andra behövande och jag längtar så obeskrivligt mycket efter att få sätta igång och kontakta läkare och lokala organisationer och få se att pengarna gör skillnad!

Ni där hemma får ta mig tusan se till att äta julmat för mig med idag. Nu ska vi iväg på "galamiddag" som de så fint vill kalla det för att äta thailändsk mat och lyssna på ett thailändskt liveband. Julstämningen är alltså på topp! NAAAAAAT. (Förlåt, jag var tvungen. Kan ju kasta in ett lol och ett omfg när jag ändå är igång). Men god jul på er alla i vilket fall som helst!

För tillfället vill jag bara ta nästa flyg hem till min farbrors hus och deras underbara julmat. Vill mysa med släkten framför Kalle Anka, äta tills jag får ont i magen och sen dela ut julklappar under världens matkoma. Den 25e vill jag äta upp alla matrester med mina fina tjejer som kommer hem över julen och sedan dra en typisk utgång i Ängelholm som avslutas på pizzabox eller acca.

Bamse (sådär så du tappar andan)-kram till dig IssaP! Hoppas att resan gick bra och att Australien passar dig bättre än Kina. Hälsa bonden Knut från mig och försök att inte glömma bort din blogg. Jag är mammigt orolig (vilket jag har all rätt i världen att vara) och vill veta alla smaskiga detaljer om kängurur och långa bussresor! Bilder är ett krav. Ta det lugnt med prada-väskan (eller fjällräven)!

För några månader sedan startade vi ett delprojekt för Projekt Harambee bland eleverna på Magnarps skola! Vårt syfte var att försöka väcka barnens intresse för att hjälpa andra människor genom att berätta för dem om vår insamling, vad vi gjorde för att få in pengar, berätta om vart vi skulle resa och vad vi skulle arbeta med. Då vi besökte skolan hade barnen precis arbetat med tema-FN under FN-dagen och många hade även börjat följa SOS uppdraget på tv så de hade bättre koll på läget än vad vi förväntat oss!

Vi föreslog att de som ville hjälpa till gärna fick vara med och samla ihop lite pengar till vår insamling. När vi sen kommer hem efter resan så skulle vi komma tillbaka och visa dem bilder, filmer och berätta exakt vad deras pengar hade gått till. Vår tanke med detta var inte att få in massa pengar utan snarare att engagera barnen i ett roligt och välgörande projekt där vi kunde visa dem att även små summor kan göra skillnad och att det faktiskt var möjligt för dom att rädda livet på barn som växer upp under helt andra förhållande än de själva. Vi ville få dem att förstå att vad vi väljer att göra eller inte göra kan betyda större skillnad än vad vi tror och fastän vi inte kan rädda hela världens barn kan vi åtminstone rädda ett barns värld genom att bry oss och tro på förbättring och utveckling.

Av alla barn på skolan så var det framförallt lågstadiet som nappade på vår idé och under båda de tillfällen vi har fått träffa dem så har de ställt massvis med frågor och visat otroligt engagemang! De har rotat igenom bland sina gamla favoritleksaker, vardags- och träningskläder, sålt bullar och kakor utanför Ica och bidragit med delar av sin veckopeng för att få ihop så mycket pengar och saker som möjligt och resultatet blev hela 3660 kronor + massor av fina saker som vi kan ta med oss ner!!

Behöver jag säga något mer? Den här klassen är så grym! Jag önskar att jag kunde varit där med Michelle och tagit emot allt igår. Jag pratade med henne och hon sa att de var så stolta över sig själva och vad de hade lyckats få ihop och det har de mer än ALL rätt att vara! Vilka fina små hjärtan de har!

Ni vet den sortens tomater som ser ut som rumpor? De som delar sig lite sådär i mitten? Idag ser min rumpa ut lite som en sån tomat. Ni förstår, det är inte alltid lätt att vara den enda familjemedlemmen som jämt måste vara så jädrans försiktig i solen. De andra smörjer in sig lite grann första dagen sen är de fit for fight. Jag däremot smörjer in, kokar, går och badar, smörjer in, kokar, går och badar. Som på rutin liksom eftersom jag varit så rädd för att bränna mig och tvingas ligga i skuggan i flera dagar efteråt. När vi var små försökte jag vända det till min fördel så fort jag fick tillfälle. De få gångerna som Ellen och Gustav faktiskt brände sig så passade jag på att retas genom att kalla dem för tomater (ballar av stål, jag vet) - men snabbtänkta skitungar som de var hade de alltid någon snygg jävla comeback så som vitlök eller snögubbe.. Men så IDAG, tänkte jag, ska de få se på andra bullar. "Jag skiter i att smörja in mig för en gångs skull och ser vad som händer." I denna stund av klokhet drog jag även upp bikinitrosorna lite sådär vid rumpan för att slippa världens fulaste bränna - något jag inte tänkt på tidigare under resan. Så där ligger jag på min handduk i solen med soft musik i öronen och... SOMNAR. Detta resulterade i att jag nu inte kan sitta som en normal människa utan måste fixa och trixa på olika sätt så fort det är dags att äta eller något liknande. Jag hade på mig ett par virkade shorts under kvällsmaten och när jag reste mig såg min rumpa (trots all ansträngning) ut som kassler. Mysig bild ni fick upp i huvudet nu, eller hur?

Så ja, tomat snedsträck kassler. Ni väljer själva. Lika orättvist som jag tyckte det var när jag var liten tycker jag att det är nu vid nästan 20 års ålder. En del saker förändras aldrig. Jag kommer hålla fast vid mina solkrämer framöver och på så vis förbli familjen Toft Sandéns snarare vita än svarta lamm.

Nu är vi äntligen på plats på Koh Samet! Från vad vi har hört från en del backpackers så är stränderna nere runt Koh Lanta och ända ner till Koh Lipe (dit vi egentligen skulle) helt förstörda efter allt regn så trots att resan hit var lång så var det helt klart värt det! Här har vi strålande sol och en underbar strand att slappa på från morgon till kväll!

Nu är det åter dags för en rejäl uppdatering här på bloggen! Klockan 13.45 den 11 december satte vi oss på tåget mot Köpenhamns flygplats och 24 timmar senare landade vi i Bangkok. "Tjugofyra timmar? Tidsskillnaderna måste förvirra henne en aning för så lång tid kan det ju inte ha tagit!" tänker ni nu. Men jo mina vänner, precis så lång tid tog det.

Precis som för 3 år sedan så hade vi tänkt åka runt bland öarna nere i södra Thailand denna vinter. Svensk som man är kollade vi väderprognoserna dagarna innan avresa och dessa visade varje resenärs värsta mardröm - regn, regn, åska och regn. När vi landade i Krabi kunde vi alla konstatera att väderprognoserna för en gångs skull faktiskt stämde så vi tog vårt pick och pack för att flyga vidare norrut där prognoserna visade solsken.

Vår ändrade destination blev Koh Samet, ca 3 timmar med taxi från Bangkok. Då färjorna över till ön slutar gå vid 16 fick vi övernatta på fastlandet. I Pan Phe hittar vi ETT ställe man kan sova på som heter Cristies Guesthouse. Behöver jag förklara för er att denna by/stad inte är för turister och att rummen som vi sovit i inatt inte är så fräscha? Jag ogillar att vara sån som är sån men jag trodde jag skulle börja gråta när vi kom fram. Delvis för att jag var så otroligt trött efter resan men också för att här luktar så fruktansvärt äckligt, ACn funkar knappt, sängarna är grusiga och stenhårda och de ville bjuda oss på mat som såg ut (och luktade) som att det stått framme några timmar. Att dela säng med Gustav inatt var lite läskigt. Han måste ha trott att jag var Hanna för plötsligt låg han väldigt, väldigt nära och när jag försökte putta bort honom mumlade han "men va eeeee deeeee?" och kramade om mig. Dessutom var det nog några vänner till ägarna som hade gift sig eller något för det har varit full fest under oss hela natten.

Vad gör man egentligen när det blir såhär? Vi kunde inte precis lägga armarna i kors och säga "nej, vi vägrar". Det är bara till att gilla läget om man vill ha en säng att sova i. Nu dagen efter när man är vaken och påväg härifrån tycker jag att de hela är lite småroligt. Skulle inte gärna vilja se våra ansiktsuttryck när vi klev ur taxin igårkväll! Antar att det var en bra uppvärmning för mig och min kommande resa också. Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Nu är vi som sagt vakna och vi ska strax hitta något ställe att äta frukost på innan vi åker över! Det ser ut att bli fint väder idag så vi är pigga på att komma iväg så vi kan lägga oss på stranden!